God Jul och Gott Nytt År

Till 2023-års julkort har vi lånat mönster från Carl Larsson. Hans ”tallskott” (eller är det ett granskott?) pryder de ljust lingröna väggarna i Sundbornskyrka.

Sundbornskonstnären fick 1905 uppdraget att leda renoveringen sn kyrkan. Det var ett tungt åt för familjen. Den äldste sonen Ulf dog i blindtarmsinflamation den 13 april, bara 18 år gammal.

Carl fick hjälp av sin färgälskade hustru Karin. De valde varma ljusa färger och enkla stilistiska mönster. Till färgen på bänkarna en blå-blågrön färg, i taket brutet vit.

Den blå färgen från bänkarna kommer igen i mattan och i väggmålningen vid altaret.

Matta av hans barnbarn Ulla-Britta Frieberg.

I den vänstra gången finns en stor målning av Johannes Döparen. En målning som Carl målade till prosten Carl Fredrik Pettersson som gåva på hans 80-årsdag. Det klargör också texten på målningen vänstra nedre sida.

En liten detalj i den stora målningen är kaktusblomman i nedre hörnet, en av Carl och Karins favoritblommor som de hämtade inspiration från många gånger.

På orgelläktaren finns en vacker somrig blomstergirlang. Typiskt Carl Larssonskt målad med ljus känsla och snirkligt estetisk.

Carls förhållande till religion och kyrkan var knepig. Men vid flytten till Sundborn 1901, så ingick kyrkogång varje söndag i den nya livsstilen.Det var mer för de sociala kraven än av längtan efter en tro, men tycks ha varit början till en mer positiv inställning till religionen.

Från början, i slutet av 1800-talet när de var sommarboende, hade prosten och konstnären ”svårt” för varandra. Det berättas på byn att när Carl mötte pastor Carl Fredrik Pettersson, som också var riksdagsman i första kammare för Högerpartiet, tittade de åt varsitt håll. Ingen ville vara först att lyfta på hatten.

De blev vänner så småningom och trots att ingen av familjens barn var född i Sundborn döptes de alla av prosten på en och samma dag, midsommardagen 1900. Detta skedde visserligen inte i kyrka utan i den nybyggda stora ateljen på Lilla Hyttnäs.

Vid ett tillfälle hösten 1918 promenerat de bästa vännerna Anders Zorn och Carl Larsson förbi kyrkan. Carl visade upp där han köpt gravplats. Zorn berättar i efterhand att det gick kalla kårar på hans rygg och han skällde på Carl för att ”sånt pratar man inte om”. Zorn tog raska steg därifrån. Det var sista gången vännerna sågs. I januari året därpå avled Carl i en stroke i sitt hem i Falun. Året därpå i augusti dog även Zorn.

I samband med begravningen i Sundborns kyrka, fördes hans kista från Falun i kortege med häst och vagn. Ortsborna stod utmed vägen för att hedra.

Zorn dök aldrig upp. Han mäktade inte med, sorgen var för stor. Kom gjorde däremot Bruno Liljefors samt Georg och Hanna Pauli. Det kommer stora blomsterkransar till begravningen från Zorn, även från Prins Eugen och Albert Engström.

PS. Vi rekommenderar varmt den nya dokumentärserien om Carl och Karin på SVT. Carl röst görs av Olas gamla klasskompis Fredde Granberg. Baraensånsak.